”Det kan hända alla”

Nätet är till stor nytta och glädje för de allra flesta barn och unga. Men det finns fallgropar. Något av det värsta man som förälder kan tänka sig är att ens barn skulle råka ut för sexuella övergrepp, allt ifrån att sexuella bilder skulle spridas online till att vuxna skulle ta kontakt på nätet med sexuella syften. Vi har pratat med Caroline Engvall, journalist och författare, bland annat till boken ”Virtuell våldtäkt”, om vilka varningssignaler vuxna bör vara uppmärksamma på.

Varför skrev du boken ”Virtuell våldtäkt”?
– I och med mina tidigare böcker och de hjälpsajter jag driver för utsatta unga och deras omvärld har jag mycket kontakt med unga. En del av dem berättar hur de dämpar sin ångest med att skicka bilder på sig själva när de är avklädda – och om ångesten efteråt för att bilderna kan spridas. Jag såg också en del fall där rättsväsendet bagatelliserade det som hände barnen på nätet. Därför ville jag beskriva barnens upplevelser – men också granska rättsväsendet vad gäller de här frågorna.

Vem tycker du ska läsa din bok?
– Alla som har eller möter barn som interagerar med andra på nätet. Man får inte glömma att nätet i grunden är en fantastisk plats som är till stor nytta och glädje för de allra flesta barn och unga. Men så fort barn börjar chatta eller spela med andra finns det en risk att de blir kontaktade av förövare. Det måste vi vuxna lära oss att prata med våra barn om och hantera. Men också utsatta unga kan bli hjälpta av boken då den visar att de inte är ensamma.

Vilken är den vanligaste frågan du får kopplat till nätet när du är ute och föreläser?
– Vilka är det som utsätter barnen på det här sättet? Det vi vet är att den här typen av brott inte kommer att minska och poliserna hinner inte med – därför är det oändligt viktigt att vi vuxna snappar upp signaler och är engagerade i ungas nätvardag.

Vad är ditt råd till föräldrar som är oroliga över att kränkande bilder kan spridas på deras barn på nätet?
– Tänk inte ”jag kan ingenting om nätet, därför är det ingen idé att jag försöker prata med mitt barn”. Engagera dig i vad barnen gör och hur de mår på nätet. Vad spelar de för spel? Hur fungerar apparna de använder? Sätt dig bredvid och fråga och prata. Kontrollera inte, spionera inte, förbjud inte – men hjälp gärna till med sekretessinställningar och informera om riskerna på barnens nivå, där de är just nu. Inse också att det här kan drabba precis alla typer av barn, och visa att du är en vuxen barnen kan prata med.

Vilka varningssignaler skulle du råda vuxna att vara uppmärksamma på?
– Alla typer av beteendeförändringar. Oro, koncentrationssvårigheter, att barnet blir lättskrämt, sluter sig inåt eller tvärtom: börjar bråka. Att barnet börjar vakta på sin mobil eller dator kan också vara en signal. Våga fråga konkret om saker som händer på nätet – och fråga flera gånger. Då har du öppnat en dörr och visat att du är redo att lyssna när barnet är redo.

• Kolla gärna in Carolines hjälpsajter safeselfie.se och intetillsalu.se.
• Telenor och Bredbandsbolaget samarbetar sedan 2005 med barnrättsorganisationen ECPAT för att förhindra sexuella övergrepp mot barn. Läs en intervju med ECPAT här.
• Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska prata med sina barn om nätet. Ta gärna hjälp av vår guide och vår Nätpratskortlek med konkreta frågor för att få igång samtalet.

Foto: Johan Almblad