”Ett nyttigt och kul verktyg för barn och vuxna”

Mobbning, kränkningar och utfrysning är saker många barn och unga utsätts för, både på skolgården och nätet. Annika Tholster är kurator på Engelbrektsskolan i Örebro. Hon använder Telenors och Bredbandsbolagets Nätpratskort i sitt jobb. Här berättar hon hur och ger tips på hur man kan prata med sina barn om deras liv på nätet på ett bra sätt.

Hej Annika! Du jobbar som kurator, när väljer elever att vända sig till dig?
– Elever kommer till mig när de mår dåligt eller upplever att något är jobbigt. Ibland kan det vara situationen hemma, ibland i skolan och vissa gånger kan allt kännas kaos. Det händer att elever kommer och berättar att något har hänt, till exempel att någon har skrivit något kränkande på sociala medier eller att man känner oro för en annan elev. Det har flera gånger hänt att elever har reagerat på att någon annan har skrivit på sociala medier att de mår dåligt.

Hur upplever du att nätmobbning skiljer sig från traditionell mobbning?
– På ett sätt är det samma sak, fast i en annan miljö. Det som skiljer dem åt är att många fler blir involverade på nätet och fort. En pojke sa en gång till mig: ”Om någon säger till mig att jag är dum i huvudet, så är det den som säger det och de som är i närheten som vet vad som hände. Men skriver någon det på sociala medier så kanske inlägget får massor med likes och då är det ju massor som tycker så, det blir liksom mer sant då”. På nätet kan man ju också vara anonym vilket gör att det går att säga värre saker till varandra än vad man kan ansikte mot ansikte. Det är också svårare för oss att skydda den som är utsatt. En elev som blir utsatt i en skolsituation kan vi stötta på flera sätt men en elev som blir utsatt på sociala medier blir utsatt dygnet runt och ibland av människor hen inte känner till.

Tycker du att det är svårt att prata med elever om deras liv på nätet?
– Nej, det är självklart för mig i dag men jag tror att vi vuxna överlag behöver bli bättre på att fråga barnen och ungdomarna var de är och vilka de pratar med på nätet. Framför allt behöver vi själva bekanta oss med de sidor barnen är på. Eleverna är på nätet på samma sätt som vi var vid korvkiosken. De möts och träffas precis som vi gjorde där. Många sex-sjuåringar sitter med paddor eller telefoner där de får tillgång till hela världen. Jag tror många föräldrar glömmer att fråga barnen var de är och vilka de träffar, så som våra föräldrar frågade oss. En förälder skulle ju inte släppa ut sitt barn utan att fråga vart hen ska eller med vilka.

Du har använt Nätpratskorten, hur har de hjälp dig?
– Jag såg dem av en slump och blev väldigt glad. Jag har märkt ett stort intresse från eleverna. De sitter och bläddrar i kortleken och jag har märkt att det både är nyttigt och kul för dem att ställa frågorna på korten till varandra. Jag får ofta frågor från pedagoger som letar efter material att arbeta med när det gäller sociala medier. Då delar jag alltid ut kortleken till dem. Det är en bra start för att få igång en dialog och inte börja arbetet i en kris eller konflikt. Elevhälsan har också använt korten och jag har även delat ut dem till föräldrar.

Har du några tips till föräldrar som kanske inte alltid vet hur de ska prata med sina barn om deras liv på nätet?
– Mitt tips till alla som möter barn och ungdomar är att inte göra det så stort. Använd korten eller liknade frågor. Ta del av barnens verklighet på nätet och fråga om du får sitta med och titta. Skolans uppdrag är bland mycket annat att lära barnen att vara källkritiska, det är något som föräldrar även borde prata om hemma. På ett av korten står det ”vilka har du pratat med på nätet idag?” Det tycker jag är en bra fråga!
Att ta del av barnens liv på sociala medier måste börja utifrån nyfikenhet och intresse, inte utifrån att man som förälder vill kontrollera sitt barn. Sociala medier och nätet är något vi måste lära oss att hantera och just nu är ungdomar och barn till viss del bättre på det än vi äldre. Vi är rädda för andra saker än ungdomarna är i dag och behöver lära oss av våra unga.