Så kan du tänka om barnens skärmtid

Björn Solfors är journalist och författaren bakom boken ”Skärmtid – Familjens guide till den digitala vardagen”. Här berättar han varför han valde att skriva den, och om hur föräldrar ska förhålla sig till barns tid framför skärmarna.

Björn Solfors

– Som förälder ville jag förvandla den där diffusa oroskänslan till mer konkret kunskap. Som journalist var det samtidigt väldigt intressant att lyssna av en den rätt hätska skärmdebatten, som i media ofta är svart eller vit. I bokformatet ryms den lite mer sansade gråskalan, som man har betydligt större nytta av som förälder.

Vad handlar boken om, och vilka tycker du ska läsa den?

– Jag ville scanna av skärmtidsdebatten. De som pratar om risker till exempel, vilka argument har de? Boken är en slags dokumentär intervjubok där ett 30-tal forskare, läkare, psykologer och helt vanliga föräldrar ger sin syn ur en massa olika aspekter. Jag vill att boken ska vara en schysst, nyfiken och tipsande kompis till alla föräldrar när det är dags att få bättre koll på barnens skärmliv.

Finns det några bra riktlinjer för hur mycket eller länge barn bör sitta framför digitala skärmar?

– Här har debatten svängt rätt rejält på bara något år. Få pratar i dag om timmar och minuter när det kommer till skärmtid. Vad är ens skärmtid? När dottern och hennes kompisar ägnar en hel söndag åt att spela in en superproffsig dansvideo i trädgården – är det något vi vill begränsa? Men ett viktigt grundtips är att ta bensträckare ett par gånger i timmen, oavsett vad vi pysslar med. Med bättre kunskap blir det lättare att särskilja bättre skärmtid mot sämre och hitta en rimlig balans i livet.

Vilka risker pratar man om i dag och var går i så fall gränserna?

– Allt beror på hur vi använder skärmar och hur livet i stort ser ut. Det ökande stillasittandet, som kan vara en bieffekt av skärmlivet, är ett hot mot våra barns hälsa. Vi måste värna om sömnen av samma, livsviktiga skäl. När det kommer till hjärnforskningen måste man komma ihåg att den är väldigt ung. Frågor finns kring hur arbetsminnet och hur hjärnans kemi, med ständiga dopaminskjutsar, påverkas. Överdrivet dataspelande som en verklighetsflykt är också en riskfaktor, enligt svensk forskning.

Vilka för- och nackdelar kan du se med att barn är de digitala experterna?

– Det finns egentligen bara fördelar, om vi tar vara på det och bygger ett team tillsammans. Barnen kan lära oss massor om appar, tekniska innovationer och livet i nya sociala medier. Vi vuxna kan bidra med konsekvenstänk, riskanalyser, prat om empati och kritiskt tänkande. Tillsammans blir vi ju ett superteam! Jag har själv två barn, 9 och 12, och det är tveklöst det här tänket jag lägger krutet på i dag.

Du hänvisar till nätprat i din bok, vad är det som är bra och viktigt med det?

– Det är ett rakt och konkret sätt att närma sig barnen på. Men hur lätt är det att börja prata om något man knappt ens begriper? I boken ägnar jag därför ett helt kapitel åt hur man ska ta skärmsnacket med konkreta tips på frågor. Vi frågar självklart barnen hur det var i skolan, hur det gick på handbollsträningen och hur det är med kompisarna. Men nätet då? Låt nätpratet bli en helt naturlig och avdramatiserad del av vardagen.

Hur tycker du att föräldrar ska interagera med sina barns liv på nätet?

– Man ska respektera barnens integritet och förstå att tonåringen, som i alla tider, vill ha egna rum i tillvaron. Men precis som vi successivt lär barnen att cykla i trafiken, steg för steg, kan vi tillsammans kliva ut i skärmarna. Att följa sina barns första Instagramkonto är till exempel en utmärkt skärmskola. Tillsammans kan man diskutera vad man publicerar och inte, vad man kan skriva och hur olika utryck kan uppfattas. Samtal, kunskap och teambuilding är det bästa sättet att interagera på, både på och utanför nätet.

Vad ska föräldrar vara uppmärksamma på?

– Det vi alltid ska vara uppmärksamma på: Hur mår mitt barn? I boken finns jätteviktiga tips och tankar kring varningssignaler i olika sammanhang. Framför allt ska vi vara uppmärksamma på vårt eget beteende. Om vi alltid reagerar negativt, argt eller hotar med förbud så fort skärmarna kommer på tal: hur stor är chansen är barnen kommer och berättar något nästa gång? För barn på nätet ska det alltid, alltid finnas trygga vägar ut.

Hur ska föräldrar/lärare förhålla sig till råd från experter?

– Läs så mycket du kan, även de motstridiga råden. Ibland är de inte så långt ifrån varandra som det låter. Du får också en högre grundkunskap, vilket gör att du bättre kan stötta barnen och samtidigt sänka trösklarna till deras värld. Alla barn är unika och kräver, rent krasst, unika regler. Därför är det superintressant att lyfta in så många perspektiv och argument som möjligt. Genom att lyssna på andras tankar, även de man inte håller med, lär man känna sina egna ännu lite bättre.

Tycker du att föräldrar ska begränsa sina barns tid framför skärmar eller liv på nätet? Vad ska de tänka på i sådana fall?

– Ha ett helikopterperspektiv och se till barnets totala liv. Får vi med alla delar vi vill ha? Kompisar? Träning? Läxor? Skogspromenader? Lek? Avkoppling? Om pusselbiten skärmtid tar så stor plats att den knuffar ut andra viktiga saker tycker jag att man ska göra något åt det. Gör en livsinventering. Sedan kan vi ju faktiskt unna oss att få vara oss själva också: om jag vill umgås och prata ostört med mina barn lite oftare så är det faktiskt helt okej att sätta skärmstopp vid middagar eller på söndagsutflykten. Enda haken är väl att man behöver lyda det själv också…