”Stäm den som kränker”

Mårten Schultz är professor i civilrätt vid Stockholms universitet och grundare av Institutet för Juridik och Internet. Vi frågade honom vad som är lagligt och inte på nätet, och vad man kan göra om man blir utsatt för kränkningar online.

Hej Mårten! Vad gör ni på Institutet för Juridik och Internet?
– Vi är en ideell organisation med juridikstudenter som arbetar mot kränkningar på nätet med stöd av yrkesverksamma jurister. Vi utbildar människor i vilka rättigheter de har och vilken hjälp som finns, och jobbar med opinionsbildning för att få en bättre lagstiftning. Institutet ger också kostnadsfri juridisk hjälp till personer som har blivit utsatta för kränkningar på nätet. Vi kan även hjälpa till att få bort sökträffar på Google som man inte är bekväm med och begär ofta omprövningar av nedlagda polisanmälningar. Själv är jag ordförande, tillsammans med Filippa Sjödén som jag grundade Institutet med.

Kan vem som helst få hjälp av er?
– Vi hinner tyvärr inte hjälpa alla, men vem som helst är välkommen att kontakta oss och fråga.

Är det lagligt att kränka folk på nätet?
– Ja ibland, och ibland ska det vara lagligt. Juridiken tillåter ganska långtgående yttrandefrihet vilket i grunden är positivt.

Kan du ge exempel på vanliga kränkningar som inte är tillåtna?
– Alla former av hot till exempel. Att kalla någon för könsord kan vara ofredande men kan också vara okej – det beror på sammanhanget och vilken relation personerna har. Att anklaga någon för att vara kriminell är ibland förtal. Man får inte heller filma eller fota personer på platser som anses vara privata, som i duschen eller på toaletten, och lägga ut på nätet. Det är också olagligt att publicera och sprida andras personuppgifter, typ personnummer, då bryter man mot personuppgiftslagen.

Vad ska man göra om man råkar ut för kränkningar på nätet?
– Vi rekommenderar att polisanmäla i ett första steg och att dokumentera det som hänt. Dokumentation kan bestå av fotografier, skärmdumpar, länkar och vittnen som intygar att dokumentationen är äkta.
Men man ska vara medveten om att polisamälningar väldigt sällan leder någonvart och att bara personer över 15 år kan straffas. 96 procent av alla polisanmälningar leder inte till någon åtgärd alls enligt Brottsförebyggande rådet, inte ens en förundersökning. Av de resterande anmälningarna är det få som leder till dom. Rättsväsendet börjar ta detta på större allvar men kommer sannolikt aldrig att effektivt kunna motverka kränkningar på nätet.

Men om det i princip är lönlöst att polisanmäla, vad ska man då göra?
– Vi tycker att man ska stämma den som kränker. Stämningar går under civilrätten och inte under brottsrätten vilket dessutom innebär att man kan utkräva ansvar av personer under 15 år. Man får inte glömma att barn och framför allt tonåringar också har ett juridiskt ansvar, även om de inte kan bestraffas.
Att stämma kostar inget men man måste såklart veta vem som ligger bakom kränkningarna, vare sig det är en privatperson eller någon som skrivit från ett företagskonto – men då kan man ibland stämma företaget.

Hur går det till när man stämmer någon?
– Man kräver först näthataren på skadestånd, kränkningsersättning, genom att skicka ett så kallat kravbrev med posten där man kräver att ett visst skadestånd ska betalas innan ett visst datum och att man annars kommer att ta det till domstol. Om motparten inte betalar skickar man en ansökan om stämning till domstol. Då kan man eventuellt nå en förlikning, alternativt låta domstolen avgöra om motparten är skadeståndsskyldig eller inte.

Hur gör man om man inte vet vem som kränker?
– Då är det svårare. Kan man inte ta reda på vem som kränker får man förlita sig på polisanmälan – polisen har naturligtvis utredningsverktyg som vi som privat organisation saknar. Om det finns en anmälningsfunktion på sidan där kränkningen har skett så kan man anmäla där också, det kan finnas längst ner på sidan, en så kallad abuse-anmälan. Om det finns en koppling till skolan kan man också anmäla till skolan då den har ett ansvar enligt skollagen att motverka till exempel nätmobbning.