Vuxna saknar digital ryggsäck

Gabriella Graflund är projektledare och kommunikationsansvarig på Tjejjouren Väst – en nätbaserad verksamhet i Västra Götaland dit barn och unga som identifierar sig som tjejer kan vända sig för stöd, råd och tips. Här berättar hon om vikten av att synliggöra det digitala våldet och varför vuxna måste ta ett större ansvar.

Hej Gabriella! Berätta lite mer om Tjejjouren Väst?
– Vi startade 2010 och riktar oss till 42 kommuner i Västra Götaland. I dagsläget har vi kontakt med omkring 1 000 tjejer varje år via chatt, mobilapp och mejl. Det primära syftet är att stötta och stärka, men vi har även samverkansavtal med ett stort antal kommuner i området vilket gör att vi kan slussa vidare barn och unga som behöver extra hjälp.

Vilka är de vanligaste frågorna ni får kopplat till nätet?
– Många berättelser handlar om utpressning att skicka bilder, sexuella anspelningar och bilder som sprids. Kränkningar och trakasserier som inte tar slut och en rädsla över att inte ha kontroll över sitt liv. Många unga tjejer vi möter upplever också att de inte tas på allvar och att problemen inte tas om hand, vilket gör att de själva får ta ett ansvar som till stor del borde ligga hos vuxenvärlden.

En Demoskopundersökning som Telenor genomfört visar att föräldrar till tjejer i åldern 15-18 i högre utsträckning än andra föräldrar upplever att deras barn är utsatta på nätet. Hur ser ni på det?
– Det är en riktig upplevelse – fler tjejer bli utsatta på nätet. Dock är det viktigt att inte glömma yngre tjejer i mellanstadieåldern, en grupp där nätkränkningar har ökat de senaste åren. Det är en tydlig indikation på att vi måste börja prata med våra barn mycket tidigare än vad vi gör idag.

Ni har nyligen startat initiativet #connectwithrespect? Vad är det?
#connectwithrespect är Tjejjouren Västs arbete för att synliggöra det digitala våld som tyvärr blivit vardag för många barn och unga. Digitalt våld är den vanligaste formen av våld i ungas nära relationer och har samma mekanismer som vi ser i andra våldsformer. Vi startade initiativet eftersom vi upplever att fler blir utsatta men också att fler utsätter via nätet, och att toleransen mot den här typen av problem bara ökar. Det är först när vi börjar behandla utsattheten på nätet som våld som vi kan förändra synen och bemötandet av både den som utsätts och den som utsätter, och då ge rätt stöd.

Varför tror ni att det är så svårt att komma till bukt med de här frågorna?
– Många vuxna har ingen digital ”ryggsäck” och kan inte relatera till hur det är att vara ung på nätet. Vi har svårt att förstå tjusningen i allt det roliga på nätet, som att till exempel följa Youtubers, skicka bilder på Snapchat eller spela in en video till Musicaly – därför förstår vi inte heller våra barns reaktioner när vi försöker styra deras användande av mobiler. Vi tenderar också att stirra oss blinda på tekniska lösningar istället för att se personerna som använder tekniken. En vanlig reaktion när någon blir utsatt är att ta bort sidan, appen eller mobiltelefonen, vilket många gånger fungerar på motsatt sätt och blir en bestraffning för den utsatta.

Telenor jobbar ju med initiativet Nätprat. Varför tror ni att det är viktigt för föräldrar och barn att Nätprata?
– Barn och unga saknar vuxna på nätet – vuxna som förstår och som vågar agera. Nätprat lägger en grund för hur du som förälder kan prata kring nätfrågor, så att du kan få insikt i ditt barns unika beteende och bli mer mottaglig om det skulle uppstå nätrelaterade problem. Genom att försöka förstå och våga fråga kommer vi långt. Det visar också på en öppenhet som kommer att resultera i en trygghet hos både dig och ditt barn.

Förutom Nätpratskorten och Nätpratsläxan – har du några andra tips till föräldrar som vill närma sig dessa frågor med sina barn?
– De flesta barn vill prata om nätet, det är ett ämne som de är experter på. Om vi tillåter barn och unga att vara våra nätexperter kommer vi att lära oss oerhört mycket om hur deras vardag ser ut. Ett tips kan till exempel vara att använda en aktuell händelse för att ha något att utgå ifrån, och sedan låta barnet berätta själv.

 Finns det någon man som förälder ska vara extra uppmärksam på?
– Det är svårt att säga att en sak gäller för alla barn. Som förälder känner man sitt barn bäst, och märker man att barnet får ett förändrat beteende – prata, plocka in nätet i samtalet och framför allt: våga vara obekväm.